Lwani hade shoppat en massa och ville testa sina grejor. BAM! Ekorrar tålde visst inte att man slog på dem.
Men vänta lite nu, den DOG ju! Och den var ju SÖT!
Lwani sprang genast till närmsta köpman och ville reklamera sin klubba. Det var ju inte meningen att den skulle ha ihjäl ekorrar!
Hon kände på sig att det här skulle bli en dålig dag.
Lwani drog till Darkshore igen för att komma undan minnet av den döda ekorren. Varför hade hon gjort så? Var det den där Vidde-karaktären hon kände av ibland som hittat på att ekorren skulle dö?
I Auberdine hittade Lwani Idesbald som ville leka igen. Han sprang mest efter och visste inte vad han skulle göra och Lwani ville mest bli av med honom. Men hur det nu var kunde hon inte låta honom vandra runt i blindo. Inte när hon visste vart han behövde gå och hur man dödade det han behövde döda.
Så hon tog den stackars Idesbald med sig på sina äventyr. Han kunde inte springa lika fort som en panter, så han blev efter ibland, men det gjorde inget. Det var faktiskt trevligt med lite sällskap.
Och sen kunde man tydligen impa genom att vara under vatten länge. Sjölejon behöver ju inte andas alls. De dödade mystiska saker där under vattnet.
Lwani tyckte det var bäst att inte fråga vad det var förnåt. Vad det än var gav det i alla fall mycket skinn.
Efter alla äventyr hade Lwani samlat på sig skinn så att hon kunde sy sig en ny tröja. Finemang.
Fast det var nog ändå som katt hon trivdes bäst nu för tiden. Mystiskt det där, när man spenderar mycket tid i en form. Nästan så att man blir mer katt än alv till sist.
Vid AH satt en katt som var alldeles för lik Lwani för hennes smak. Ingenting kan förstöra en dag så som att någon annan har samma outfit.
Lwani tjurade rätt mycket över det. Hon ville vara unik och speciell.
Den här dagen hade verkligen varit dålig från början till slut, tänkte Lwani och la sig tjurigt i en säng på världshuset.
Att hon träffat en rolig kompis idag med kom hon inte ihåg. Lustigt det där med minnet när det inte fungerar…